Sampling
"Hoppsan-allting-råkade-tina-sampling" på Schous plass.
Folk gillar alltid gratis
smältande
Vårt frysrum gick sönder i butiken, vilket självklart medförde panik, kaos och en massa vatten.
Allt tinade och smälte och alla våra frysvaror måste säljas inom fyra dagar. Man gör ju sitt bästa, såklart, men det är lite så omöjligt att sälja allt vi haft i frysen på tre dagar, även om jag är en eminent säljare.
Så den här superpaniken inom mig lindrades lite och rösten som jag hörde ekandes i mitt huvud "hur kunde detta hända oss, varför, why god, WHY?!" tystnades lite när jag kunde sluta kvällen med Mallan, twilight och det här:
Avsked
Helgen har varit härlig som vanligt.
Vi har haft Amanda på besök, jag har jobbat lite och avskedsfest för Sofia och Jonna.
Avskedsfest ja, avsked, sånt händer ofta i Oslo.
Sofia och Jonna ska till Australien. Många som bor i Oslo gör sånt, reser, typ alla svenskar, typ till asien eller australien, typ backpackar. Så den näst vanligaste festen här är avskedsfest. Den vanligaste är fortfarande, vi-är-svenskar-och-bor-i-oslo-och-det-borde-vi-fira-festen.
random bild
Den obehagliga mannen är inget att bry sig om, han kommer inte göra er illa, han ser bara ut så ibland. Speciellt när han ska le. Han får aldrig riktigt till det.
Jag står i köket idag
Nej, Mallan, idag är du sjuk och hemma från jobbet, då ska du inte behöva laga mat till dig och mig.
Idag lagar JAG lunchen.
Jag vill väl inte påpeka att jag är en mästerkock, men detta var helt fantastiskt.
Och vilken perfekt temperatur. Då har man gjort någon nytta idag i alla fall.
Det blev hambugare
Att vara svensk i Norge
Såhär har vi det...
Tre dagar, tre bilder
Lite kort om helgen.
Släktmiddagen finns det inget bildbevis på eftersom mamma var kameraansvarig.
Inte nog med att hon är den enda som har kamera i familjen. Hon har även skaffat iphone.
Så helgens underhållning bestod av att iakta mamma när hon fick sms.
Hon måste ha den högsta ringsingnalen, hörseln är inte vad den har varit.
Läsglasögonen åker på, hon har inte längre tillräckligt långa armar för att hålla mobilen så långt bort så att hon faktiskt ser.
Och till sist så lägger hon iphonen på bordet när hon ska svara, för att börja knappa in med pekfingret i samband med att hon muttrar lite bittert när det blir fel.
lite såhär:
Fått lite blodad tand på spelet Kalaha.
Så kvällssysslan blev Kalaha, syster och vin
Helgen avslutades på söndagen med "farsdagsmiddag" med Jan
Mot Oslo igen.
En hälsning från en sliten tjej på bussen. Då var det bara 5 timmar kvar.
Sitter här med en godispåse och podcast i öronen.
Sen kan man också nämna att jag sitter med röda ögon och nyser var 10e minut.
Möjligt att jag är allergisk mot katter eftersom det alltid slutar såhär när jag är hemma. Så nu sitter jag ju med katthår över hela kläderna, för man var ju tvungen att säga hejdå till Mimmi och Stig.
Möjligt att jag är allergisk mot katter eftersom det alltid slutar såhär när jag är hemma. Så nu sitter jag ju med katthår över hela kläderna, för man var ju tvungen att säga hejdå till Mimmi och Stig.
Väldigt ofördelaktigt att vara allergisk mot katter när man har min mamma som mamma.... Det får man bara se till att inte vara, för det kommer inte fungera, Alls.
Skriver lite mer om helgen senare.
Ps. Skulle lägga upp en bild på mig här. men för ert eget bästa lägger jag inte upp den. Tro mig, det är bäst såhär. Detta är ingen vacker syn. Folk på bussen kollar ner i gången när de går förbi mig...
Men den har ju sin charm
Märklig situation idag.
Kom en man hit som skulle evaluera lägenheten, se vad som behövs fixas när vi flyttar ut.
Han ska ta bilder på och anteckna saker som är "lite slitna"
Men så är hela vår lägenhet "måttligt - grovt sliten"
Men det vet ju inte han, stackaren.
Så han kommer in i lägenheten och börjar ta bilder på saker som att 2 kvadratmeter av vårt golv är vitt och resten inte är det, lite små hål i väggen och så.
Då står man där, skakar på huvudet och tänker: "vänta bara, vänta du bara..."
Sen såg han den krossade toaletten, taket som faller sönder och det faktum att vi faktiskt saknar handtag på ytterdörren.
Och just när han står där och inspekterar taket och man ser ångesten och paniken i hans ögon och hans anteckningsblock är nerkladdat med en massa anteckningar som han strukit över och ersatt med: ALLT!
Då, drar jag den lite lustiga historien om att grannarna hade superfest i måndags så att hela golvet svikade och vår takkrona skakade så mycket att det höll på att falla ner, och att vid ett tillfälle sprang jag och Malin ut ur rummet för att vi var rädda för att få taket och några fulla ungdomar över oss.
Det var inte rätt läge att dra den historien.... Han var inte alls road av den.
Vi ses om en vecka!
Ångesten när man säger till Malin : Vi ses på tisdag.
För jag jobbar kväll och sen åker jag till Sverige på fredag.
Men
Så har hon gjort en matlåda till mig. Hon har bara slängt ihop en köttfärslimpa sådär. Så som Malin kan göra. Bara slänga ihop något, utan recept. För att hon kan.
Och
Så har hon skrivit en lapp och berättat vad hon gjort igår och när hon gick och la sig och sånt. Sånt som hon vet att jag vill veta.
Så känns det lite bättre ändå.
dokumentärer
Jag har fastnat totalt i dokumentärer på podcast.
Jag lyssnar på det påväg till och hem ifrån jobbet, när jag kommer hem, när jag ska någonstans, när jag somnar och när jag går upp på morgonen. Dokumentärerna handlar mest om mord, katastrofer och andra tragiska händelser.
Häromdagen lyssnade jag på en som hette "Gå till jobbet och dö". Jag lyssnade den påväg till jobbet. Ingen. bra. idé. Visst, den handlade mest om elektriker, rälsarbetare och andra med mer riskfyllda jobb. Inte om ett kassabiträde. Men jag har nog aldrig varit så försiktig som den dagen på jobbet. Gick runt om alla hala fläckar påväg till jobbet, jag tog ut bullarna ur ungen så försiktigt att jag nästan brände mig så långsam jag var, trodde kunderna skulle mörda mig, jag trodde jag skulle trilla av stegen när jag bytte glödlampa och jag trodde att jag skulle bli påkörd av en spårvagn.
Det har gått för långt.
Jag ska ta en paus från dokumentärer nu.
Lite så vi rullar
Med viss inspiration från Kos-resan
