tyst.
Tystnaden som uppstår när man vaknar och rummet är ommöblerat, tydligen börjat använda golvet som garderob, det ligger panert kylling på hela köksgolvet, det enda som är kvar i vinpåsarna är vakum, det står en man i duschen.
och
jag och mallan har haft sleepover med Johan, så han ligger i vår alldeles för korta soffa. Hur hamnade han där? Vi var inte ens ute tillsammans.
Ja, mer om allt sen. Lämnar detta åt resten av kollektivet, ska jobba.
Tänk vad lite ljus kan göra
Den mörka kyrkogården är lite härligare när man prickar in den tiden på dygnet vi faktiskt fortfarande har dagsljus.
En helt vanlig lördag
En vanlig helg i Oslo.
En vanlig lördag vakas det fest i Oslo.
Så var fallet även denna lördag.
Precis som de allra flesta lördagar för-förfestar vi i lägenheten med något skojigt spel som stämningshöjare som delar ut blygsamma klunkar till medverkande.
En vanlig lördag festar jag och Malin tillsammans.
men inte så länge till....
Sedan promeneras det vanligtvis till ett annat kollektiv för en förfest.
De blygsamma klunkarna som delats ut byts allt som oftast ut mot lite större frivilliga klunkar av en härlig dryck innan man drar ut till något oväntat och spännande ställe och dansar och bara är.
För övrigt har Tobbe lärt sig att ta ut fingret genom gylfen precis som Kjell brukar göra.
Denna lördagen var precis som alla lördagar, fantastisk.
Glad andra advent
Mörkt
Den här vägen som jag går på till jobbet har stängts av. Alltså man får inte gå där, alls. Vilket innebär att jag måste gå en omväg.
Genom kyrkogården. Och eftersom det är mörkt när man går TILL jobbet OCH när man går hem FRÅN jobbet så är det ganska ofördelaktigt.
Men jag trodde aldrig ni skulle förstå hur mörkt det är.
Så jag tog en bild. På kyrkogården, där jag måste gå. För vägen är stängd.
och klockan är typ bara 5. Sorgligt..
Mörkt
Den här vägen som jag går på till jobbet har stängts av. Alltså man får inte gå där, alls. Vilket innebär att jag måste gå en omväg.
Genom kyrkogården. Och eftersom det är mörkt när man går TILL jobbet OCH när man går hem FRÅN jobbet så är det ganska ofördelaktigt.
Men jag trodde aldrig ni skulle förstå hur mörkt det är.
Så jag tog en bild. På kyrkogården, där jag måste gå. För vägen är stängd.
och klockan är typ bara 5. Sorgligt..
We're back!
Sampling
"Hoppsan-allting-råkade-tina-sampling" på Schous plass.
Folk gillar alltid gratis
smältande
Vårt frysrum gick sönder i butiken, vilket självklart medförde panik, kaos och en massa vatten.
Allt tinade och smälte och alla våra frysvaror måste säljas inom fyra dagar. Man gör ju sitt bästa, såklart, men det är lite så omöjligt att sälja allt vi haft i frysen på tre dagar, även om jag är en eminent säljare.
Så den här superpaniken inom mig lindrades lite och rösten som jag hörde ekandes i mitt huvud "hur kunde detta hända oss, varför, why god, WHY?!" tystnades lite när jag kunde sluta kvällen med Mallan, twilight och det här:
Avsked
Helgen har varit härlig som vanligt.
Vi har haft Amanda på besök, jag har jobbat lite och avskedsfest för Sofia och Jonna.
Avskedsfest ja, avsked, sånt händer ofta i Oslo.
Sofia och Jonna ska till Australien. Många som bor i Oslo gör sånt, reser, typ alla svenskar, typ till asien eller australien, typ backpackar. Så den näst vanligaste festen här är avskedsfest. Den vanligaste är fortfarande, vi-är-svenskar-och-bor-i-oslo-och-det-borde-vi-fira-festen.
random bild
Den obehagliga mannen är inget att bry sig om, han kommer inte göra er illa, han ser bara ut så ibland. Speciellt när han ska le. Han får aldrig riktigt till det.
Jag står i köket idag
Nej, Mallan, idag är du sjuk och hemma från jobbet, då ska du inte behöva laga mat till dig och mig.
Idag lagar JAG lunchen.
Jag vill väl inte påpeka att jag är en mästerkock, men detta var helt fantastiskt.
Och vilken perfekt temperatur. Då har man gjort någon nytta idag i alla fall.
Det blev hambugare
Att vara svensk i Norge
Såhär har vi det...
Tre dagar, tre bilder
Lite kort om helgen.
Släktmiddagen finns det inget bildbevis på eftersom mamma var kameraansvarig.
Inte nog med att hon är den enda som har kamera i familjen. Hon har även skaffat iphone.
Så helgens underhållning bestod av att iakta mamma när hon fick sms.
Hon måste ha den högsta ringsingnalen, hörseln är inte vad den har varit.
Läsglasögonen åker på, hon har inte längre tillräckligt långa armar för att hålla mobilen så långt bort så att hon faktiskt ser.
Och till sist så lägger hon iphonen på bordet när hon ska svara, för att börja knappa in med pekfingret i samband med att hon muttrar lite bittert när det blir fel.
lite såhär:
Fått lite blodad tand på spelet Kalaha.
Så kvällssysslan blev Kalaha, syster och vin
Helgen avslutades på söndagen med "farsdagsmiddag" med Jan
Mot Oslo igen.
En hälsning från en sliten tjej på bussen. Då var det bara 5 timmar kvar.
Sitter här med en godispåse och podcast i öronen.
Sen kan man också nämna att jag sitter med röda ögon och nyser var 10e minut.
Möjligt att jag är allergisk mot katter eftersom det alltid slutar såhär när jag är hemma. Så nu sitter jag ju med katthår över hela kläderna, för man var ju tvungen att säga hejdå till Mimmi och Stig.
Möjligt att jag är allergisk mot katter eftersom det alltid slutar såhär när jag är hemma. Så nu sitter jag ju med katthår över hela kläderna, för man var ju tvungen att säga hejdå till Mimmi och Stig.
Väldigt ofördelaktigt att vara allergisk mot katter när man har min mamma som mamma.... Det får man bara se till att inte vara, för det kommer inte fungera, Alls.
Skriver lite mer om helgen senare.
Ps. Skulle lägga upp en bild på mig här. men för ert eget bästa lägger jag inte upp den. Tro mig, det är bäst såhär. Detta är ingen vacker syn. Folk på bussen kollar ner i gången när de går förbi mig...
Men den har ju sin charm
Märklig situation idag.
Kom en man hit som skulle evaluera lägenheten, se vad som behövs fixas när vi flyttar ut.
Han ska ta bilder på och anteckna saker som är "lite slitna"
Men så är hela vår lägenhet "måttligt - grovt sliten"
Men det vet ju inte han, stackaren.
Så han kommer in i lägenheten och börjar ta bilder på saker som att 2 kvadratmeter av vårt golv är vitt och resten inte är det, lite små hål i väggen och så.
Då står man där, skakar på huvudet och tänker: "vänta bara, vänta du bara..."
Sen såg han den krossade toaletten, taket som faller sönder och det faktum att vi faktiskt saknar handtag på ytterdörren.
Och just när han står där och inspekterar taket och man ser ångesten och paniken i hans ögon och hans anteckningsblock är nerkladdat med en massa anteckningar som han strukit över och ersatt med: ALLT!
Då, drar jag den lite lustiga historien om att grannarna hade superfest i måndags så att hela golvet svikade och vår takkrona skakade så mycket att det höll på att falla ner, och att vid ett tillfälle sprang jag och Malin ut ur rummet för att vi var rädda för att få taket och några fulla ungdomar över oss.
Det var inte rätt läge att dra den historien.... Han var inte alls road av den.
Vi ses om en vecka!
Ångesten när man säger till Malin : Vi ses på tisdag.
För jag jobbar kväll och sen åker jag till Sverige på fredag.
Men
Så har hon gjort en matlåda till mig. Hon har bara slängt ihop en köttfärslimpa sådär. Så som Malin kan göra. Bara slänga ihop något, utan recept. För att hon kan.
Och
Så har hon skrivit en lapp och berättat vad hon gjort igår och när hon gick och la sig och sånt. Sånt som hon vet att jag vill veta.
Så känns det lite bättre ändå.
dokumentärer
Jag har fastnat totalt i dokumentärer på podcast.
Jag lyssnar på det påväg till och hem ifrån jobbet, när jag kommer hem, när jag ska någonstans, när jag somnar och när jag går upp på morgonen. Dokumentärerna handlar mest om mord, katastrofer och andra tragiska händelser.
Häromdagen lyssnade jag på en som hette "Gå till jobbet och dö". Jag lyssnade den påväg till jobbet. Ingen. bra. idé. Visst, den handlade mest om elektriker, rälsarbetare och andra med mer riskfyllda jobb. Inte om ett kassabiträde. Men jag har nog aldrig varit så försiktig som den dagen på jobbet. Gick runt om alla hala fläckar påväg till jobbet, jag tog ut bullarna ur ungen så försiktigt att jag nästan brände mig så långsam jag var, trodde kunderna skulle mörda mig, jag trodde jag skulle trilla av stegen när jag bytte glödlampa och jag trodde att jag skulle bli påkörd av en spårvagn.
Det har gått för långt.
Jag ska ta en paus från dokumentärer nu.
Lite så vi rullar
Med viss inspiration från Kos-resan
Tillskott
Vi har fått tillskott i kollektivet.
Någon vi älskade redan vid första ögonkastet.
Vi vill aldrig att något hemskt ska hända denna lurviga sak.
Vi har blivit kära.
Livet har blivit bättre.
Vi har blivit med lurvig onepiece!
Sanningen är väl egentligen att Malin har fyndat till sig denna onepiece, men sen råkar hon kläcka ur sig att vi har delat vårdnad och nu får hon stå sitt kast.
Ibland när vi har gäster så låter vi även gästen njuta av denna fantastiska kreation. Götta in sig i dess orginella och helt underbara mjuka material. Jag kan ärligt säga att jag aldrig burit något så skönt, mjukt och härligt.
Sabina är en av de lyckliga som fått sig en känsla av onepiecens eminenta egenskaper.
Och se så lycklig hon är!
Man blir stor och härlig, lite som en björn.
Malin lever sitt teddybearlife
Och den är rörlig! Och flexibel!
Man ska inte heller glömma hur snabb man kan vara i den, om man till exempel helt hypotetiskt sett glömmer ett bröd i ugnen
ett liv i ensamhet
Jaha, så kom man hem och sprang ivrigt in på rummet med föhoppning att Malin var där.
Men det var hon inte.
Just det.
Hon åkte till Sverige idag.
Jag ville berätta om min dag, höra om hennes, höra henne citera en unge på dagis, få berätta en kul anekdot om en skojig incident på jobbet, planera framtiden, få ångest över något, snöa in på något märkligt på internet. Ni vet, som vi brukar göra, men här var det ekande tomt idag... Så nu ligger man här och lyssnar p3 dokumentär själv.
Och,
Jag ska sova här själv idag
Men sen insåg jag: Jag ska sova här SJÄLV idag.
Jag kan ha lampan tänd, vara uppe sent, inte ha hörlurar till datorn, äta extra många av våra gemensamma lakriskarameller. Leva rövare helt enkelt.
och när jag sneglar bort på hennes säng inser jag att den är ju faktiskt mycket skönare och större än min... hmmm....
Skulle man våga sova där en natt? Kanske? Bara testa? Lite? Bara vila ögonen lite? En nap?
