konstiga dagar efter..

Vid tillfällen som detta så kan man vara glad att man har så fin familj, vänner och kollegor.

Igår när jag skulle jobba, så var Martin med mig från början och hjälpte mig och höll mig sällskap så jag slapp vara själv. När klockan var 11 så insåg jag att jag inte ätit någonting på 24 timmar. Då springer Martin ut i stan och kommer tillbaka med två jättegoda bagels och två smoothies. Senare kommer Sofia som jobbar på ett annat Deli och håller oss sällskap ett tag och efter det kommer Jonathan som också jobbar på ett annat Deli. Då går Martin hem för han ska jobba ett pass senare också. När det blir mycket folk i butiken så hoppar Jonathan in och hjälper mig att jobba. Han ringer till och med till sitt jobb och säger att han kommer lite senare så han kan stanna till nästa person kommer på jobb. Två av cheferna på huvudkontoret kom även ner till butiken och hörde hur det var med mig och vi stod ett tag och snackade om allt som hänt. De frågade om jag ville prata med någon och fixade så det kom en person när jag slutat på jobbet som jag fick snacka med. Det kändes bra, så han ska även följa upp och ringa mig och se om jag mår bättre och om jag behöver gå till någon mer att prata med och så.

Efter jobbet så ringer Anna och säger att hon och Kjell är påväg hem och att de kan hämta upp mig om jag vill komma hem till dem. Så de hämtar mig så åker vi och handlar och åker hem till dem. Medans Anna och jag sitter och pratar så lagar Kjell en jättegod middag till oss. Sen bäddar Anna soffan till mig och sätter på en film och sätter fram chips och godis.

Då hade jag inte sovit på 40 timmar så jag somnade gott.

Idag har jag, Anna och Kjell varit nere i stan och kollat på alla blommor och ljus som folk satt vid domkyrkan.

 

Tack för att ni bryr er!


Kommentarer
Postat av: Johan

Vad skönt att allt löste sig för dig. Du verkar ha väldigt snälla arbetskamrater och vänner i Norge.:) men du vet att vi finns här nere om det skulle vara något.



Stora kramar

2011-07-24 @ 20:17:01
Postat av: Solveig och Lars-Erik

Malin!

Farfar och jag har tänkt mycket på dig mycket de senaste dagarna och försökt nå dig på telefon. Håller med Johan att det är tur att du har så många bra arbetskamrater och vänner i Oslo. Och allra viktigast att du har Anna och Kjell i närhetetn. Hoppas att allt går bra för dig. Och Du Malin, ta emot all hjälp i forma av psykologer och andra att prata med som du kan få. Det är viktigt att prata av sig i sådana här fall.

Jag har försökt ringa dig några gånger men inte kommit fram.

Var rädd om dig Malin.

Farmor och farfar

2011-07-25 @ 14:34:32

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0